INTERVJU

Charlotta Löfstrand Hjelm

Charlotta Löfstrand Hjelm är internrevisor på Länsförsäkringar och Vice Chairman i den globala styrelsen för Professional Certifications.

Om det är någon som har god insyn i certifieringar så är det just Charlotta Löfstrand Hjelm. Hon sitter som Vice Chairman i den globala styrelsen för Professional Certifications och anser även själv att det ingår i hennes roll att kunna tala om sådana saker. Charlotta hade arbetat som chefscontroller och ekonomidirektör när hon fick frågan om att arbeta som internrevisor. Valet var inledningsvis inte helt självklart men hon bestämde sig för att tacka ja. Hon ville arbeta med förändring på strategisk nivå tillsammans med styrelsen och ledningen och när hon tillträdde som internrevisor ville hon veta mer om vad internrevision verkligen innebär. Det var då hon hittade föreningen. Hon insåg att om hon skulle arbeta som internrevisionschef så behövde hon en certifiering. Charlotta certifierades 2006/2007 och kom därefter snabbt in i den svenska styrelsen. Hon har sedan dess arbetat inom IIA både nationellt och globalt. Bland annat som ordförande för ECIIA och i styrelsen för den internationella kommittén som Director at large. Hon ansvarar också över IIA as a leader.

När vi frågar Charlotta om varför utbildningskravet om 2 CPE per år för certifierade medlemmar införts nu berättar hon att det under en lång tid funnits en växande efterfrågan på att internrevisorer ska vara mer insatta i etikfrågor. Hon säger att “kraven och vikten på etikfrågor såväl inom organisationer som för internrevisionsprofessionen har blivit alltmer viktigt”.

Redan 2013-2014 talades det om att införa kravet. Hon berättar att det sedan tidigare ingår en hel del etiska grunder i utbildningarna men att detta främst förekommer inom externrevisionen. Det har inte funnits något explicit krav för internrevisioner, förrän nu. Dock, säger Charlotta, “ingår det i utbildningsmaterialet och i våra standarder, och står bland annat i ”code of ethics” hur man som internrevisor ska förhålla sig. Detta står bland annat om man går in och läser om CPE, att man är skyldig att gå igenom standarder årligen. Detta är man som internrevisor alltså skyldig att gå igenom. Detta har funnits länge som krav att man som internrevisor ska gå igenom IPPFen exempelvis”.

När det talades om detta på global nivå sågs det som en utmaning att få kravet genomfört eftersom det inte handlar om direkt yrkesetik. Charlotta berättar att det inte är vilken etik som helst, utan att “den står för att vi ska vara objektiva. Det står mycket om personligt uppförande vilket i sin tur är viktigt för att veta vad som skapar en kultur – vad skapar en kultur? Vad är en bra kultur? Hur är en kultur och vad har det personliga uppförandet inom organisationen med detta att göra?”. Det handlar alltså snarare om hur man ska vara som internrevisor än att granska etik. Kravet kan då fungera som ett förhållningssätt för internrevisorerna. Charlotta föreslår att man inte tar det egna företagets interna utbildningar inom etik utan att man sätter “code of ethics” i förgrunden. Hon menar att det är en del av ramverket och att det bör och ska tas med in i utbildningsplanen.

Men vad innebär kravet för internrevisorer? Charlotta talar om att det framförallt blir en kvalitetsstämpel för internrevisorer. Hon tror också att genomförandet av etikseminarier kommer att förenklas i och med att fler ser behovet. Charlotta ser det dock som ett problem att endast certifierade kan omfattas av kraven eftersom alla som skriver på för föreningen godkänner att följa det internationella ramverket. Hon anser därför att alla borde gå på några seminarier så att man uppfyller kravet om 100 minuter/år som man ska ha enligt de nya kraven.

I och med kravet uppnås en mätbarhet som inte fanns tidigare. Charlotta berättar att detta kommer leda till att man kan se att de certifierade går utbildningen och följer de etiska grunderna och att uppföljning tillkommer. Hon menar att det kommer att utvidga revisionen och vara ett bevis på att den certifierade uppfyller de krav som ställs. Hon tror också att en hel del medlemmar kan dra fördel av att kunna visa upp sina färdigheter från etikseminarierna för exempelvis arbetsgivare. Charlotta säger att ”nu blir det faktiskt att visa att man har lärt sig någonting, att man tar sig vidare i sin kompetens, skapa en förståelse av vad ramverket säger”.

Vi passar också på att fråga Charlotta om vad som händer inom hennes område i IIA just nu. Hon berättar att nya ECIIA kommer att lanseras under år 2019. De jobbar också med en översyn av alla certifieringar för att tydliggöra vad olika certifieringar innebär – varför ska man göra de olika delarna? Vilken är målgruppen och när ska man certifiera sig? Hon menar att certifieringarna ska uppfylla ett visst behov hos medlemmarna.

Charlotta tror också att det är viktigt att lyfta fram det som är CIA, att ”det är inträdesbegreppet till yrket som alla internrevisorer borde känna till och erövra den kunskapsnivån. Sedan har jag full förståelse att det inte är alla det passar att skriva det här provet. Men kunskapen måste man erövra”.

Under samtalet lägger Charlotta stor vikt vid att jobba för nästa generations internrevisorer. Hon vill få dem att våga och ser gärna att ”vi får en kö till den internationella nomineringen och att fler får möjlighet att ta det steget ut till den här fantastiska kunskapspoolen som ett globalt nätverk är”. Charlotta har sett att svenskar är eftertraktade internationellt, mycket på grund av förmågan att arbeta väl i grupp men också för att vi ligger på en bra nivå internationellt inom den internrevision som utförs i Sverige. Hon poängterar dock att det inte finns några genvägar utan att certifiering är grunden för att få arbeta internationellt. Charlotta ser certifieringen som en ”stark ryggrad, rustningen när det blåser lite. Att man vågar agera och ta för sig i organisationen, för internrevision handlar inte om att stå bredvid. Det handlar ju faktiskt om att höra till och (…) att våga hjälpa till”.

Avslutningsvis ger Charlotta en rekommendation till alla nya internrevisorer – nätverka med dem som har kommit längre inom professionen. Hon tror att det är jätteviktigt att formalisera ett mentorskap. Hon säger: ”man måste få hjälp att flyga”.